Lycka

Det går inte riktigt att beskriva hur omtyckt eller uppskattad jag känner mig när jag jobbar som fritidsledare (iallafall vikarie på fritids). Eftersom jag oftast inte måste ta hand om det tråkiga, som att säga till barnen när de gjort fel eller liknande (förutom när ingen annan är i närheten förstås), utan mest är där för att umgås och hålla koll, se till att alla trivs osv, så får man rätt mycket uppskattning. För det första sitter vissa barn och säger, varje gång jag jobbar, att de önskade att jag skulle jobba där varje dag och för det andra så får jag allt mellan 5-10 teckningar per dag med mig hem där det är fina blommor, bilar eller hjärtan och står "till besta fröken" eller "till Fia". Jag har en så pass stor samling teckningar nu att jag måste skaffa en pärm att lägga alla i. Sen finns det även ett par barn som kommer springande skrikandes på mig och kramar om mig hårt när de ser mig passera på skolgården, det är ju också extremt gulligt. Jag menar, när Karin, dagen innan min student, frågade om jag ville jobba extra som fritidsvikarie, tänkte jag att jag skulle gilla arbetet. Men aldrig, inte ens i min vildaste fantasi, kunde jag förstå att jag skulle trivas så bra som jag gör. Vill inte alltid ens gå hem därifrån. Kollegorna (får jag kalla dem det?) är underbara och barnen likaså. Stormtrivs. Idag var verkligen en toppendag!