Saknaden av dig är obeskrivlig.

Du skulle ha fyllt 43 idag. Jag saknar dig mer än vad ord kan beskriva. Ingen annan kunde ha fått en bättre bonuspappa än jag. Du var den ultimata och ingen kan någonsin ta den platsen du har i mitt hjärta. Den kommer alltid vara din. Det känns fortfarande så orättvist att du, just du skulle dö. Du var så stark och kämpade så hårt. Du var den som hjälpte mig med läxorna och du var en av mina bästa vänner. För jag kände att jag kunde lita på dig. Jag tror aldrig att någon heller passat min mamma så bra som du. Jag tror ni var själsfränder, på riktigt. Jag väntar fortfarande på dagen då du ska dyka upp i dörrposten igen, stressad och hållande i massa matkassar samtidigt som du pratade i telefon med vakter, trots att jag vet innerst inne att den dagen aldrig kommer. Hålet jag har i mitt hjärta av saknaden av dig kommer nog aldrig försvinna. Men jag vill inte heller det. För att enda anledningen till att det fortfarande gör så ont är att du betydde så mycket för mig. Det var snart ett år sen du dog. Och jag känner mig inte ett dugg starkare än vad gjorde då. Jag känner mig bara vilsen. Jag älskar dig Anders och jag saknar dig varje dag.

Gillar

Kommentarer