Think before you act.

Du tror du förstår allt. Men du förstår inte alls. Du ger precis som alla andra uppmärksamhet och bryr dig om de som tydligt berättar om den smärta de känner. Men har ingen hört talas som tyst smärta? Är det bara jag som tycker att man inte kan säga att någon har det svårare eller lättare än någon annan? Hur fan ska du veta? Hur kan du sitta där och döma. Du har ingen jävla aning om vad jag känner eller vad jag gått igenom. Du ser den sida av mig som jag väljer att visa dig.

Jag såg för ungefär 5 år sen en film om en skola med elever precis som vilken skola som helst. I den skolan så fokuserade man på 5 eller 6 elever. Alla dessa elever hade problem. Och då fanns det en tjej som kände alla dessa elever som hade det jobbigt. Och alla gick till henne och pratade med henne om vad som hänt, och tröstades av henne. De delade sin smärta med henne. Smärtan de kände var en smärta som ingen ska behöva känna. Men tjejen som pratade med alla visade sig ha egna problem, och när alla andra delade med sig av sina problem så blev det för mycket. Ingen brydde sig någonsin om att fråga hur den tjejen mådde. För alla var så jävla uppslukade av sina egna problem och sin egen skit att ingen någonsin brydde sig om henne för att hon var ju alltid så glad och stöttade de andra. Men det visar sig i slutet (för att spoila filmen) att den här tjejen inte klarade att bära all den smärtan själv. Så tillslut gick hon in på toaletten och tog en sax och skar upp sina handleder lodrätt och det bara sprutade blod och där låg hon och förblödde.

Det jag ville säga med den här filmen var att hon var en sådan som hade så mycket ärr och sår på sitt hjärta och i sitt psyke, men hon gick inte och skyltade med det. Jag vill inte säga att de som berättar om de som hänt de skyltar och bara vill ha uppmärksamhet utan det är förmodligen deras sätt att hantera det. Jag vet att jag ofta mår bättre om att prata om den smärta jag känner när jag mår dåligt. Men jag tycker bara inte man får glömma de som känner smärta men kanske inte visar det på samma sätt. Jag tycker såklart att det är hemskt att människor känner sådan smärta att de skär sig. Jag har aldrig kunna koppla den smärta jag känt till att jag skulle må bättre om jag skadade mig själv. Men jag vet många som gjort det. Men jag vill bara säga att bara för att någon kanske inte på något sätt visar en sorts smärta så ta inte det för givet att den människans liv är lätt. För jag kan nästa lova er att ingen har ett lätt liv. Alla har någon smärta som tynger de. Så tänk nästa gång innan du dömer mig för att jag inte öppnar mig för dig, och säga att jag har ett lätt liv och att jag bara överdriver för att folk ska tycka synd om mig. Tro mig. Jag avskyr att folk tycker synd om än när man mår som sämst. Man vill att folk ska stå där vid ens sida och bära en om det behövs. Men det är inte samma sak som att tycka synd som en. Man vill bara ha hjälp att fortsätta vara stark och inte hamna i en större depression som säger att du har det jobbigt. Jag ville bara lätta mitt bröst lite, för jag tycker att det är idiotiskt hur du kan säga så till mig. Hur kunde du stå och skämta om att jag aldrig skulle kunna förstå någonting gällande smärta, för att du har varit med om så mycket värre smärta och mer än mig? Du vet ingenting. Du känner inte mig, du vet inte vad jag gått igenom eller vad jag känt. Think before you act.

Gillar